Sleep? What's that?..
Denna dag blev långt ifrån bra, eller ja, kvällen iaf. Och natten..
Här sitter man, me gråten i halsen och nästintill ber om ett jävla mirakel, att skiten ska vända nån gång.
Dottern sover just nu, men jag vågar verkligen inte somna.. Tänk om något händer under natten?..
Hur i helvete skulle jag nånsin kunna förlåta mig själv om jag somnar ifrån henne och nånting händer?..
Igår kväll ramlade hon ner och slog i huvudet, hennes överläpp är svullen på mitten och hon har ett märke över ögat.. Jag skulle bara ut i köket och hämta hennes mat så inträffar detta på bara några sekunder.. Jag höll henne vaken och lugnade henne för att sedan åka upp till akuten där man får höra samma sak som alltid, att läkarna är upptagna trots att det bara är några få där, och att de ska börja tjafsas om hennes diagnos igen.. Jag orkade verkligen inte me detta en gång till, att förtvivlat försöka förklara samma sak åter igen för att sedan dumförklaras gång på gång..
Efter närmare en timmes väntan åkte vi hem igen..
Ett val jag ångrar men samtidigt inte..
Tankarna går runt i mitt huvud just nu, jag känner mig yr och fylld med ångest..
Hur i helvete kunde jag vara så dum? Varför tog jag inte me henne ut i köket istället?..
Nu är hon ju okej, som sköterskan vi träffade sa.. Men ändå..
Denna natt lär bli lång, riktigt, riktigt lång..
Här sitter man, me gråten i halsen och nästintill ber om ett jävla mirakel, att skiten ska vända nån gång.
Dottern sover just nu, men jag vågar verkligen inte somna.. Tänk om något händer under natten?..
Hur i helvete skulle jag nånsin kunna förlåta mig själv om jag somnar ifrån henne och nånting händer?..
Igår kväll ramlade hon ner och slog i huvudet, hennes överläpp är svullen på mitten och hon har ett märke över ögat.. Jag skulle bara ut i köket och hämta hennes mat så inträffar detta på bara några sekunder.. Jag höll henne vaken och lugnade henne för att sedan åka upp till akuten där man får höra samma sak som alltid, att läkarna är upptagna trots att det bara är några få där, och att de ska börja tjafsas om hennes diagnos igen.. Jag orkade verkligen inte me detta en gång till, att förtvivlat försöka förklara samma sak åter igen för att sedan dumförklaras gång på gång..
Efter närmare en timmes väntan åkte vi hem igen..
Ett val jag ångrar men samtidigt inte..
Tankarna går runt i mitt huvud just nu, jag känner mig yr och fylld med ångest..
Hur i helvete kunde jag vara så dum? Varför tog jag inte me henne ut i köket istället?..
Nu är hon ju okej, som sköterskan vi träffade sa.. Men ändå..
Denna natt lär bli lång, riktigt, riktigt lång..
