En urusel dag..
Denna dag kunde verkligen inte ha blivit/varit värre än den redan är/varit..
Eller ja, okej.. Vi kunde väl ha kraschat me ett annat tåg på vägen hem..
För att ta det från början så började dagen med att jag vaknade av att dottern skrek.. Hon hade fram tills sent inatt varit väldigt upprörd och skrek att hon ville hem, vilket inte gick då vi hade ett viktigt möte idag. Men till sist så somnade hon men vaknade sedan strax efter 06 i morse och var lika upprörd.. Jag lyckades få henne lugn ganska snabbt och vid 12 började vi gå, för att hinna i tid till mötet.
När vi gått omkring 2 km upptäcker vi att vi gått åt helt fel håll, och när jag kollade klockan så såg jag att vi aldrig skulle hinna i tid, så funderade på att ta en taxi, men blev då avbruten av dottern (gick med min mormor) som fick ett anfall, så det var bara att ta sig tillbaka så fort som möjligt igen..
När vi kom tillbaka gav jag henne akut medicinen, och startade datorn för att starta en film åt henne. Men då visar de sig att datorns hårddisk mer eller mindre gett upp, jag kan inte ens virussöka datorn..
Så istället tar jag en kopp kaffe och försöker att stressa ner, vilket var totalt omöjligt.. Så blev några promenader genom stan med dottern, och timmarna gick.
Till sist kom vi tillbaka till min mormor och jag sa till om att vi behövde åka hem, de blev lite små tjafs men sen kom vi iväg till station för att fixa biljetter. Men, just när vi köpt biljetten och kom ut för att kolla från vilket spår tåget skulle gå, så står det att tåget är inställt. Så var bara att springa in igen för att fråga hur man skulle göra, och fick till svar att det bara var att ta nästa tåg.
När jag kom ut var det en kille på cykel som skrek "kyss på dig" åt mig när han cyklade förbi, förvånad som fan gick jag vidare och brydde mig inte så mycket mer om de. Men sen kom jag på att jag skulle ha fixat en dricka så gick tillbaka varpå en kille håller upp dörren, ler mot mig och säger "Hej snygging", jag log tillbaka och sa hej, sedan in och köpte drickan.
När jag skulle gå ut igen sa killen återigen "Hej" med världens leende på läpparna, jag hälsade återigen och gick sedan ut för att vara på rätt spår när tåget kom.
Sedan när tåget väl kom så kände man en enorm lättnad över att snart få vara hemma. Men den lättnaden ersattes snart av depression istället..
Så fort jag klev innanför dörren såg jag någon jag absolut inte ville träffa, mitt ex av alla personer...
Så jag satte i hörlurarna, startade musiken och satte mig vid datorn i hopp om att lösa problemet med hårddisken. Och nu sitter man här.. Trött, med extrem huvudvärk och känner sig extremt nere..
Men är ändå så otroligt tacksam över att jag har min fina vän som hållit mig sällskap på Facebook. Du är den finaste, och mest underbaraste personen ska du veta! Tack för att du finns! ❤💜
